|
|
| VeljoPärlis
nyckel till tolkningen av symbolerna i vapnet |
Efter
12 års tjänst har biskop Björn Fjärstedt den 27/7 2003 nedlagt
sin kräkla på domkyrkans altare och avgått från sin tjänst som
biskop i Visby stift.
Under biskop Björn Fjärstedts tid har Svenska Kyrkan omorganiserats
så, att den har frikopplats från staten och Svenska Kyrkan i
utlandet (SKUT) har underställts biskopen i Visby stift. Därför
måste, nu när Lennart Koskinen skall antaga ett biskopsvapen,
inte bara Visby stift bli representerad i detta utan även SKUT.
Det betyder att man nu skall kombinera tre olika fält i vapnet,
biskop Lennart Koskinens vapen och de två ovan nämnda.
Lennart Koskinen, som själv älskar segling, har valt till sitt
vapen det ankarkors, som finns på den grav i Sankt Nikolauskyrkan
i Demra i södra Turkiet där helgonet Nikolaus ursprungligen
begravdes. Den kombination av ankare och kors som pryder Sankt
Nikolaus grav i denna kyrka är ett förtäckt tecken på frälsning
, ett crux dissimulata, ty Romarriket hade vid Nikolaus död,
ca 350 e Kr, nyss övergått till kristendomen men alla var ännu
inte kristna. Den övre delen av ankarkorset är utformat som
ett mantuanskt kors där den lodräta armen betecknar förbindelsen
mellan himlen och jorden och den vågräta armen förbindelsen
mellan människorna på jorden, och i korsmitten, dvs i universums
centrum, finns Gud. Den gyllene bården som omger korset
betecknar att Guds kärlek omfattar hela universum. Bårderna
slutar i öglor längst ut på korsarmarna och den nedåt riktade
korsarmen övergår i ankarets två armar med var sitt fly. Detta
kors benämner jag hädanefter Sankt Nikolauskors.
Visby stifts vapen med ett Agnus Dei (Guds lamm)
i silver bedöms vara välkänt här på Gotland, men SKUT, som tidigare
var Svenska Sjömanskyrkan, har ej haft något vapen och får här
representeras av en kogg i vapnet och "skutdroppen" i
mitran. Kräklans druvklasar symboliserar nattvarden.
Sedan medeltiden skall ett vapen blasoneras, dvs beskrivas entydig
och kortfattat enligt heraldisk terminologi, och det är blasoneringen
som gäller som norm för vapnet. |
|
| Lennart
Koskinens tolkning ur herdabrevet av den 5/9 2003 |
Sedan
tidig medeltid har varje biskop haft ett vapen och ett valspråk
som både symboliserar stiftet, biskopens uppgift och på
något sätt anknyter till honom själv eller hans
släkt.
Mitt vapen är utformat av konsul Veljo Pärli, en välkänd
gotländsk heraldiker, som i likhet med mig själv har
sina rötter på andra sidan Östersjön; i
hans fall Estland, i mitt eget Finland. För mig var det
dock viktigast att vapnet kunde utformas på Gotland. Till
sin hjälp hade han den kreative gotlandsgrafikern Bosse
Carlgren som med datorns hjälp kunde finslipa detaljerna.
Idén till vapnet är dock min egen.
I det övre vänstra fältet ser vi Gotlands eget
vapen, lammet med flaggan och korset, det medeltida Agnus
Dei, som anspelar på mässans "O Guds lamm",
alltså Kristus själv. En naturlig koppling till Gotlands
alla kyrkor, men också till Gotland som landskap, län
och kommun.
I det högra fältet syns en medeltida kogg som
en påminnelse om Hansatiden och Gotlands historia. Med
skeppet är ju även en gammal symbol för Kyrkan,
och idag särskilt för SKUT, Svenska kyrkans Utlandsförsamlingar
som ju numera ingår i stiftet.
Skeppet kan också läsas som en rebus. Svenska flaggan
med korset står för Sverige, skeppet för Kyrkan
och sköldarna på akterkastellet påminde om
de länder man besökt; en sed seglare fortfarande har
att vid ankomsten till hemmahamnen hissa gästflaggorna
från länderna man varit i. "Svenska Kyrkan i
Utlandet", kan man alltså utläsa rebusen.
I mitten av skölden Sankt Nikolauskorset, en kombination
av kors och ankare, trons och hoppets gamla symboler. S:t Nikolaus
var också sjöfararnas skyddshelgon och knyter därför
naturligt an både till Gotland som gammal sjöfararnation
och till SKUT, den gamla sjömanskyrkan. Själv är
jag dessutom seglare och känner betydelsen av ett ankare
man kan lita på.
"Navet i havet" har man sagt om Gotland. Korset kan
också ses sträcka ut sina armar över Östersjön
och så påminna om Theobalt-projektet, samarbetet
kring fred och miljö mellan Östersjöns alla nationer
och kyrkor. I mitten av navet ligger då Gotland som
en liten rund ring.
Bakom skölden skymtar biskopskräklan, den utsmyckade
herdestaven. Den är utformad som ett vinträd -
man kan ana druvorna – och anspelar så på nattvarden.
Högst upp treenighetssymbolen omvärvd av det heliga
ljuset som strålar ut i världen.
I mitten av mitran, biskopsmössan ovanpå skölden,
sitter SKUTs symbol, droppen med korset, istället för
en kokard eller heraldisk ros.
Under själva skölden står så mitt valspråk,
In Mundo – non ex Mundo, Jesu uppmaning till lärjungarna
att "leva i världen – inte av världen".
Så här blev vapenskölden
som nu hänger i biskopsgården. |
|
|
