Gutamålsgillet, några dokument

Innehållsförteckning:

Gutamålsgillets historia Kortfattad historik 1945 - nutid.
Gutamålsgillets stadgar Utarbetade 1993-1996.
Gutamålet - första hjälpen Tumregler, litteraturförteckning och liten ordlista.

Gutamålet - första hjälpen

FÖR DIG SOM VILL VETA NÅGOT OM GUTARNAS URÅLDRIGA SPRÅK
SAMMANSTÄLLT AV BOSSE CARLGREN, SEKR. I GUTAMÅLSGILLET

Gutamålets främste kännare fil. dr. Herbert Gustavson (1895-1986) ger oss den här bakgrunden i sin bok GUTAMÅLET – inledning till studium:

"Gutamålet är det språk, den dialekt, som av gammalt talats av gutarna, Gotlands invånare. Ordet gutamål är skapat av Carl Säve, en gotlänning, som var professor i nordiska språk åren 1859-1876, och som insamlat och bearbetat gutamål, liksom brodern P.A. Säve (1811-87). Guta mal på forngutniska betyder gutarnas språk. Gutamålet kan sägas vara en dialekt av svenska språket ---. Man kan emellertid med ett visst berättigande kalla gutamålet ett särskilt nordiskt språk, särskilt om man tänker på de stora olikheterna mellan forngutniska å ena sidan och fornsvenska, forndanska och fonnorska å andra sidan."

Forngutniskan tillhör den germanska språkstammen på språkträdet. Det finns några som, med hänvisning till en del slående likheter, hävdar att språket har samband med de utdöda språken på den östgermanska språkgrenen. De tror att de gåtfulla goterna var komna från Gotland. Men de flesta är idag överens med Herbert Gustavson om att språket tillhörde den nordgermanska grenen.

De viktigaste äldre skriftliga källorna är Gutalag och gutasaga. På Kungl. Biblioteket finns en handskrift från omkring år 1350, men det har troligen funnits en äldre förlaga. Dessutom kan man vara säker på, att gutarna genom muntlig tradition fört innehållet vidare under lång tid, innan någon skrev ner det. Båda dessa texter finns utgivna i böcker, se nedan.

Ännu äldre skriftliga dokument på gutamål är ca. 300 runinskrifter. Här upptäcker man, att språket inte skiljer sig särskilt mycket från de äldre svenska runstenarnas språk. Då hade svenskan ännu kvar diftongerna ai och au. OBS! att bokstaven u oftast betecknar ljudet o i gutamål! (Diftong kallas en förbindelse av två vokalljud i samma stavelse.) Man sa raisa stain i stället för resa sten, kaupa i stället för köpa, men redan på 1200-talet ser man i landskapslagarna, att de enkla vokalerna slagit igenom.

Gutarna behöll de gamla diftongerna, och gör så än i dag! Även diftongen oy, som nu skrivs åi har bevarats. Den har i svenskan förenklats till ett långt ö. Till och med triftonger, där tre vokalljud sitter ihop, fanns förr, men frågan är om någon på Gotland säger driaugar och briaust idag. Sådana ord har förenklats till draugar (dryg) och braust (bröst).

Gutarna har också lagt till en hel del egna diftonger under åren: äi för långt i, öi för långt y och äldre ö, äu för långt u, åu för långt o.

Dessutom har det smugit sig in en del mer eller mindre tydliga diftonger. En gute har svårt att säga ett långt e-ljud utan att det låter som ei , likaså låter oftast ett långt u-ljud som iu.

När det gäller konsonanterna är det viktigt att tänka på, att de ofta uttals på ett ålderdomligare sätt än i svenskan. Hur många skolbarn runt om i landet har inte undrat över varför man måste skriva stjärna och skjuta när det lika gärna kunde stavats sjärna eller schuta? På Gotland säger man än i dag stjänne och skjautä, så att varje bokstav hörs. Likadant är det i ord som djaur (djur) och gjautä (gjuta). Konsonanterna uttalas ofta hårt, t. ex. g och k i ord som gick (gick), kiste (kista) och kännä (känna). Även på slutet av ord blir g hårt där riksspråket fått ett j-ljud: bälg, helg, arg. Ett viktigt gutniskt kännemärke är att ng-ljudet uttalas med ng-ljud plus ett hårt g. Numera rekommenderas att man skriver ut båda ljuden och därför kan man nu se ord som drängg, strämmingg, singgä (sjunga) till skillnad från undantaget från regeln, best. form maskulinum: drängen, strämmingen etc.


Gutamålstalande har också bevarat det äldre uttalet av ord som kväld (kväll), muld (mull) och

lamb (lamm, men jämför även engelska språket som bevarat stavningen men inte uttalet).

Samtidigt har utvecklingen hos andra bokstavskombinationer gått motsatt väg, gutniskan har dragit samman ljud, som bevarats i riksspråket. Exempel på sådant är ban (barn), hånn (horn), fali (farlig), kåss (kors), tåsk (torsk), plass (plats), gos (gods), vänä (vänja) och sälä (sälja).

I gutamål finns många exempel på ovanlig meningsbyggnad. Vad sägs om att man säger min cykeln, daires batn och oe träigardn för min cykel, deras båt respektive vår trädgård. Man måste också bereda sig på att kunna sätta ihop satser som Så blai de besläut si eller De jär skriv si när man vill säga Så blev det beslutat och Det är skrivet.

Man kunde påpeka mycket mer viktiga saker om både uttal och stavning, men det är bättre att Du försöker låna eller köpa boken som jag hänvisar till i början.

Det finns även andra böcker att läsa på och om gutamål, här är tips om några:

Några böcker med anknytning till gutamål:

  Ordböcker och ordlistor:

Ekvall, Ulla:

Gotländska växtnamn, Stockholm 1990

Gustavson, Herbert:

Gotländsk Ordbok (2 band). På grundval av Carl och Per Arvid Säves samlingar. Nyutgåva: Visby 1991

Klintberg, Mathias/Gustavson, Herbert:

Ordbok över Laumålet på Gotland, Uppsala 1972-1986.
  Läroböcker:

Gustavson, Herbert:

Gutamålet – inledning till studium, Visby 1977

Jakobsson, Las:

Gutamålet – ett språk med gamla rötter, Visby 1990
  Språkvetenskapligt:

Alfvegren, Lars:

Gotland i blickpunkten, En kritisk överblick över nyare litteratur om gotländska ortnamn, Stockholm 1961

Carlsson, Nils:

Det gotländska i-omljudet, Göteborg 1921

Gannholm, Tore:

Guta Lagh med Gutasagan, Lund 1994

Gustavson, Herbert:

Gutamålet – en historisk-deskreptiv översikt, Stockholm 1940-1948

Inger Eriksson/Neogard:

Neogards gotländska grammatik, 1957

Lithberg, Nils/Wessén, Elias:

Den gotländska runkalendern 1328, Stockholm 1939

Melefors, Evert:

Byngen, Smissen och Listar, Uppsala 1983

Olsson, Ingemar:

Gotländska ortnamn, Visby 1994

Olsson, Ingemar:

Gotländska terrängord, Stockholm 1959

Olsson, Ingemar:

Gotländska stavgardar, 1976, samt studiehandledning 1977

Olsson, Ingemar:

Gotländsk natur och historia speglade i ortnamnen, Visby 1979

Olsson, Ingemar:

Sälfångst och ortnamn på Fårö, Visby 1979

Olsson, Ingemar:

Ortnamn på Gotland, Stockholm 1984

Pipping, Hugo:

Gotländska studier, Stockholm 1901

Pipping, Hugo:

Nya gotländska studier, Stockholm 1904

Pipping, Hugo:

Om runinskrifterna på den nyfunna Ardre-stenarna, Uppsala 1901

Säve, Carl:

Gutniska urkunder, Stockholm 1859

Säve,Carl:

Alskogsstenarna, Stockholm 1993
  Skönlitteratur:

Arvidsson, Gertmar:

Dikter på gutamål, posthumt Visby 1990

Enström, Per Josef:

Till mina gutniska fäders längtans länder, Visby 1922

Gustavson/Gutamålsgillet:

Fran gard u gaimald - dikt u verklihait pa gutamål, uppl 2 Visby 1979

Hallgard, Anna Kajsa:

Gulläpplar och andra berättelser på gutamål, Visby 1995

Hallgard, Anna Kajsa:

Noveller och berättelser på gutamål publicerade under många år i Gotlands Hembygdsförbunds årsböcker Från Gutabygd.

Larsson, Gustaf:

Gutniska dikter, Visby 1981

Leino, Risto:

Somligt, När 1984

Olsson, Roland:

A sladarstund pa mjölkkränku, Visby 1985

Olsson, Rut "Puck (till Fårömål):

Mormors Bånsen, Fårö 1997

Olsson, Rut "Puck (till gutamål):

Mårmårs Bånsn, Hemse 1995

Gutamålsgillet:

Fäi-Jakås fyst brevi, Visby 2000
  Övrigt där gutamål ingår:

Hedin, Svante:

Mathias "Masse" Klintberg 1847-1932, Visby 1997

Hedin, Svante:

Masses Lauboar (Utställning Fotografiska Museet), Stockholm 1975

Palmenfelt, Ulf:

Gotländska folksägner, Hamra 1979

Klintberg, Mathias/Hedin, Svante:

Fångst och fiske, Visby 1983

En liten ordlista

astäuen, astäuas

grannen, grannfolket

päiku

flickan, pigan. Används om ogift kvinna

töisi

flickan, flickebarnet

sårken

pojken

källinggi

käringen. Används på Gotland vanligen rart och vänligt, liksom gumman (min)

lambi

fåren

lambunggen

lammet

ei

tackan, fårtackan

lambbuckn, lambbuck’n

baggen

baggen, skogsbaggen

den gaml gotländska hästrasen, s k gotlandsruss

russe, russi

hästen, hästarna

rabbis

vildkanin importerad från England (rabbit)

käutn, käut’n

sälen

pusslude, pussälude

hårig larv

rindi

murgrönan (Gotlands landskapsblomma)

släke

all slags sjögräs och tång som vräks iland

pärar

potatis (kollektivt), potatisar, potatisarna

bodi

boden, handelsboden, affären

pärk

ruta, men framför allt ett urgammalt bollspel

duri

dörren

ladingen

våren, vårtiden

räivu

räfsan

ti räkä

att räfsa (hö och säd)

bandfastar täun

Gotländsk gärdsgård sammanfogad med enevidjor

vasti

stengärdsgården (staintäun’n på N. o mell. Gotland)

körku

kyrkan

lambgifti, lambgifte (Fårö)

Det vackra huset med agtak där utegångsfår utfodras.

raubär

smultron

raurips, svartrips

röda vinbär, svarta vinbär

stickelsbär

krusbär

dricke, haimbryggt dricke

dricka, drickat. Ofta i komb. hembryggt dricka.

Kallas felaktigt Gotlandsdricku. Säg aldrig så!

möri, möiri

myren, träsket

träske

sjön

sjoen

havet

äi nat, äi netres

i natt, i går natt eller förliden natt

ti mysslä

att vissla

ti migä

att kissa

ti sjaudä

att gräla, gnälla och jämra sig

ti gräinä

att skratta, grina

ti baulä

att gråta och tjuta, men även om bölande tjurar.

äntligen

väldigt, t ex. äntlien gutt , väldigt gott

sno si

vända sig om

naug di, navva di (Fårö)

skynda dig, sno dig på
Till startsidan - To the start page Graphic design Recent work Kontakt och personal - Contact and  Team Mejla till oss - Mail us